Vanligtvis har ingen utomstående tillträde hit.
Men Sportbladet har fått en unik inblick i Djurgårdens dagliga verksamhet.
Taktiksnacket i tränarrummet, tugget i omklädningsrummet och exklusiva bilder från isträningen – välkommen in bakom kulisserna hos SHL:s succélag.

Termometern visar åtta minusgrader i Hammarby Sjöstad, ett modernt  stadsbyggnadsprojekt i Stockholm som börjar vakna till liv den här mörka decembermorgonen.
Hemma hos Robert Ohlsson, huvudtränare i Djurgården, är frukosten redan uppdukad, adventsljusstaken tänd.
Mysfaktorn är hög.
– Det är en bra tajming på ert besök. I dag är hela familjen här, men vanligtvis äter inte jag frukost hemma och Alicia äter på dagis, förklarar frun Irene.

Ohlsson berättar att han, vid den här tidpunkten, ännu inte mentalt inställt sig i tränarrollen, utan är just nu en helt vanlig familjefar.
Han knaprar på en knäckebrödssmörgås och umgås med familjen.
– Jag äter alltid hårt bröd med leverpastej, gurka och paprika, berättar han, innan dottern Alicia tar ton:
– Jag vill också ha gurka, det ska bli en hamburgare, utbrister hon och viker sitt polarbröd över gurkan likt en hamburgare.
En SHL-tränares morgonrutiner skiljer sig inte nämnvärt från andra småbarnspappor.

Ohlsson hjälper sin dotter med morgonsysslorna; ytterkläderna, tvättar hennes händer och borstar tänderna.
När familjen skiljs åt, mamma Irene går till jobbet och Alicia till förskolan, sätter sig Ohlsson på tvärbanan. En färd på bara några minuter till Globen-området där Djurgården har sin bas och både tränar och spelar sina hemmamatcher.

Den här stunden uppskattar Calle Ridderwall, Djurgårdens lagkapten, nästan mest.
Det är 23 minuter kvar till den obligatoriska lagsamlingen, men redan är flera spelare på plats.
Målvakten Joacim Eriksson, Niclas Bergfors, William Lagesson, Henrik Eriksson, Mikael Ahlén och Daniel Brodin sitter i fåtöljerna runt bordet i en form av lounge-rum som ligger i anslutning till omklädningsrummet.
– Rutinerna ser alltid likadana ut. Jag brukar komma hit 30-40 minuter innan samling. Och jag sitter här, tittar på Nyhetsmorgon och tar en kaffe. Varvar ner innan jag varvar upp, berättar Ridderwall.

Snacket låter som i vilket fikarum som helst på en vanlig arbetsplats.
– Det finns en liga som, oavsett när det är samling, alltid är först. Henke (Eriksson) är alltid tidig. Ibland kan man komma hit 45 minuter innan samling och då sitter Henke redan här.

Här sitter även Uffe.
Den uppmärksamme har förmodligen noterat en äldre herre med kryckor som vandrar runt på Hovet i samband med hemmamatcherna.
Ulf Johansson, 62, lever nära laget och umgås med spelarna dagligen.
Djurgårdsprofilen Challe Berglund, tidigare både spelare och sportchef i klubben, är en av dem som utvecklade en nära relation med Uffe under sin tid.
– För att göra en lång historia kort; Uffe har alltid varit med, det har gått i arv. Det började redan på 70-talet när Kenta Nilssons far Åke plockade in honom i laget. Jag pratar fortfarande i telefon med Uffe två–tre gånger i veckan.

Robert Ohlsson drar snabbt riktlinjerna till dagens ispass:
– En timme lagpass. Vi gnuggar någonting vi behöver gnugga upp. Sedan vilar vi fem minuter och sköljer av med skridskoåkning, säger han.
Lagsamlingen slukar inte särskilt mycket av tiden.

Ohlsson brukar egentligen bara hälsa god morgon till spelartruppen och gå igenom dagen. I dag skickar han även lyckönskningar till klubbens JVM-duo, Marcus Davidsson och Axel Jonsson-Fjällby, som gör sin sista träning med laget innan avfärden till mästerskapet i Buffalo.

Calle Ridderwall ropar:
– Du ser stark ut Brody!
”Brody” är Daniel Brodins smeknamn och han har missat hela säsongen på grund av en allvarlig knäskada han ådrog sig under en landskamp redan i slutet av förra säsongen.
Han, om någon, känner gymmet.

Djurgårdsspelarna samlas alltid i här innan isträningarna. I dag står cirkelträning i ungefär 30 minuter på schemat. Men när laget sedan återvänder till omklädningsrummet för att göra sig redo för isen har Brodin blivit kvar på gymmet.
– Det är skittråkigt, egentligen, men jag trodde att jag skulle vara ännu mer less på gymmet. Men jag har tagit steg för steg hela tiden och har försökt att göra det till min egen säsong. Jag har ju haft som målsättning att komma tillbaka till isen och för att kunna göra det så måste jag vara bra på gymmet, berättar Brodin.
– Jag tror nog jag har varit här mest av alla i laget, tillägger han.

Djurgårdens gym har nyligen renoverats. Ett nytt golv har lagts och ett rum för tester och mätningar har byggts.
Men för den sakens skull är interiören knappast överdådig.
Om ens värdig en mesta mästare.
Kala väggar, lågt i tak och många maskiner av äldre modell.
– Men jag går hellre hit än någon annanstans. Det är inga stora fönster eller så, men…skitsamma, kan jag tycka. Vi har allt vi behöver. Jag fokuserar mer på vad som finns i gymmet än att fokusera på hur gymmet ser ut, säger Brodin.

Huvudtränare Robert Ohlsson, assistenterna Mikael ”Musse” Håkanson, ansvarig för forwards, och Stefan Nyman som har fokus på backarna, samt målvaktstränaren Janne Öhman.
Hjärnorna bakom framgången.
Det är i det här rummet som planerna smids, laguttagningarna görs och hemligheterna är som allra störst.
Vad som sägs här, stannar här – information som inte ens alltid når spelartruppen.

I dag går tränarstaben igenom den senaste veckans matcher, hemma mot Linköping (6–3-seger) och borta mot Malmö (4–3-seger). De får ge varsin syn på prestationerna och ofta är analysen samstämmig.
I kraft av huvudansvarig väger Ohlssons ord tyngst, men han berättar att ledarstaben brukar vara överens och delar samma syn på hur hockey ska spelas.
– Vi har redan innan säsongen bestämt ett spelsystem som vi tror på och vi jobbar efter det, förklarar han.

Bara tio minuter kvar innan laget går på is.
Ebba Gröns 80-talsdänga ”Die Mauer” dånar i högtalaren i omklädningsrummet. ”Hjärnan värkte, hjärtat värkte – skulle jag bli hel igen?”, sjunger Thåström samtidigt som ledarstaben kliver in och får musiken att tystna.
– Är han djurgårdare eller? frågar Robert Ohlsson och tittar på Marcus Högström.
– Jajamen! bekräftar backstjärnan.
– Typiskt att jag inte kände igen honom då.
– Jag mådde fan dåligt över det, svarar Högström, skakar på huvudet, innan han en stund senare drar bakgrunden:
Thåström hade nämligen gått fram till Djurgårdens ledarstab en gång innan en flygning till en bortamatch i Luleå.
– Men tränarna kände inte igen honom. Man fick ju skämmas ordentligt, förklarar Högström.

”Musse” Håkanson tar ordet, ritar på taktiktavlan och förklarar vad spelarna ska göra på under träningen:
Fokus på ingångarna i offensiv zon.
Stefan Nyman fyller i och berättar att backarna ska kunna vända upp i sarghörnet, innan Ohlsson också vill säga några meningar.
– Det var det. Kör hårt, grabbar, avslutar han.

Träningarna inleds alltid avslappnat.
Några minuter med skott på mål, lite tjuvnyp mellan spelarna, innan tempot höjs och allvaret börjar när det är dags för dagens övningar: avslut, pressövningar och tre-mot-tre-spel i ena zonen.
Men plötsligt får laget backbekymmer.
David Bernhardt är sjuk, Alexander Urbom och Tom Nilsson är skadade och när Linus Hultström dessutom träffas av en puck i ansiktet har Djurgården bara tre backar på träningen.

Ispasset har pågått i ungefär en timme när Ohlsson blåser i pipan och samlar laget vid ena avbytarbåset.
Dags för det tråkiga – skridskoträning.

Egentligen skulle laget ha kört två ispass i dag, men tränarstaben har låtit stryka eftermiddagsträningen med anledning av att spelarna i laget som har barn ska hinna hem till Luciafirandet.
Men han är däremot inte nöjd med spelövningarna tidigare och kräver bättre fokusering i de tunga skridskoövningarna.

Ett känt ansikte kliver in på Hovet.
Administrativa sportchefen, Thomas ”Tjomme” Johansson, skiner upp från sin plats högt upp på läktaren och ropar glatt på besökaren.
Daniel Fernholm ler och vinkar tillbaka.

Den förre Djurgårdsbacken tvingades sluta med hockey efter sviterna av en hjärnskakning och vill ”kolla att grabbarna sköter sig”.
– Jag får väldigt bra vibbar över det här laget, säger Fernholm som ser de flesta av Djurgårdens matcher.
I dag mår han efter omständigheterna bra och studerar.
– Jag pluggar på en skola som heter Sverigehälsan. Jag blir en diplomerad friskvård- och kostkonsult.
Men saknaden till hockeyn är fortfarande stor.
– Det är en saknad jag känner varje dag. Men en skön saknad, den kommer nog alltid att finnas där.